Jag hade inte en tanke på att jag alltid hämtar ut mina mediciner på fredagar  och har ett litet samtal. Jag som skyndat mig till stallet för att hinna rida ut innan det blir mörkt.


Åkte in till allmän psyk som ligger på samma våning som tandläkaravdelningen. När jag skulle åka tillbaka till stallet igen så hör jag gallskrik, och en röst jag känner igen. Min son.


De hade gett honom stesolid pga att det har misslyckats för många gånger att få upp han i tandläkarstolen. Men han fick en snedtändning. Han sprang därifrån, men var så påverkad så han ramla rätt in i en bordskant... Med huvudet först.


Visst, jag börjar bli van vid hans utbrott, men det här var nåt helt annat.  Den lilla killen på 22 kg, han är 8 år. Han blev fruktansvärt stark när han var så arg. Han slog efter oss. Han slog mig i ansiktet och skallade mig, nöp mig hårt i armen, spottade på alla andra människor som gick förbi. En träffade han rätt i ansiktet. Pinsamt? Ja.


Jag visste inte ens att han kunde såna svärord som kom som en ström ur hans mun. Mig kallade han jävla apa, och sin pappa kallade han jävla gubbjävel, sen skrek han bara att han vill förstöra, göra sönder saker.

Jag fick in han i baksätet på S60'n, det var tur att jag hade den bilen eftersom det är barnlås på båda dörrarna bak. Men då spjärnar han emot och börjar sparka med båda fötterna på rutan. Btw, folk tittade  då vi fick "släpa" honom då han slogs för mycket, barfota mitt i vintern. Men han slet bara av sig strumporna och skorna hela tiden. Jackan gick inte att få på han.

Jag ringde D som satt på jobbet. De som vi pratat med däruppe sa att vi får absolut inte köra bil utan att nån håller honom. Så han fick komma och köra hem mig och sonen. För min dotter skulle firas hos sin farmor för att hon nyss fyllt år. Och jag ville inte att det skulle bli inställt så då sa jag att jag kan ha honom.


Vi lade ner han i min stora säng, det var skit jobbigt att hålla honom kvar där. Han ville bara förstöra. Han skrek om allt han hatade. Och allt var skit, enligt honom. Jag sa till honom att lägga sig ner och andas lite, andas på rätt sätt så kroppen får komma ner i varv lite. Jag sa att det kanske är bra att somna en stund? Men nej han kunde inte tänka sig att sova. Han blev återigen arg och försökte slita sig loss och sticka iväg.


Han började hallucinera. "Mamma, ser u inte att det är två av allting, sen så är det ramar som rör sig. De byter plats.  Och garderoben pratar med mig, den har fått en mun, ser du inte det? Ser du inte alla thekoppar som flyger mot oss?"


Jag förklarade för honom att det som han ser kallas att man hallucinerar. Man ser alltså saker som inte är verkliga. Jag sa att jag ser dem inte, utan det är medicinen som gör att din hjärna tänker konstigt och ger dig konstiga syner.


Jag frågade om jag ska sjunga  "Inatt jag drömde??" Ja det ville han. När jag sjungit klart sången så säger han högt "Jag hatar den jävla sången", och så började han prata om sina syner igen. Sen sa han att allt snurrar. Och då sa jag att det bästa man kan göra då är att blunda. Du behöver inte somna utan bara blunda.  Då började ögonen sluta sig, men han kämpade, men efter två timmars kamp, så somnade han. Jag somnade också då jag lagt mig som en ring runt han för att jag skulle vakna om han vaknar.

Kl 20 vaknar vi. Han är trevlig nu och pratar som vanligt, men är väldigt ostadig på benen. Han fick mat, sen kom hans pappa och hämta han.


Efter nån timma så ringer hans pappa och säger att han är helt psykotisk. Han har slagit sin lillasyster och dragit henne hårt i armen och kastat leksaker på henne och sen skrikit  "Ut ur mitt rum".

Deras pappa sa att lillasyster blir rädd varje gång hon hör handtaget tryckas ner. Och det är hemskt, för hon har aldrig vart rädd för honom, de är som ler och långhalm. Sonen tillbringade resten av kvällen inlåst på toaletten, ja det var han själv som låste in sig alltså. Han var arg. 

Ringde idag och var jätterädd att det inte hade släppt, men det hade de. Nu hade han fått magsjuka istället och likaså lillasyster som skulle ha sitt 6 års barnkalas idag. Direkt barnen hade kommit och de skulle sätta sig och äta tårta så spydde dottern. Så han fick ringa alla föräldrarna igen så de fick hämta sina barn igen.
Får dåligt samvete för min dotter. Hon har fyllt år, men det är så mycket som handlar om sonen nu. Jag försöker verkligen att ge henne all uppmärksamhet jag kan. Men jag måste hela tiden också vara på min vakt för sonen. Han håller nu på att utredas för ADHD och Bipolär sjukdom.
För psykosen var förhoppningsvis en engångsgrej som orsakades av stesoliden. Men han får ju utbrott för övrigt också plus att det inte funkar i skolan. Jag hoppas att han snart kan få rätt hjälp!

Jag kommer antagligen skriva rätt mycket om min son framöver eftersom han liksom många här väntar på att diagnostiseras. Jag känner väl inte riktigt att jag vill lägga det bland bipolärt förrän de börjar med den utredningen på allvar så att säga. Men det är jobbigt med honom just nu, man får tänka hela tiden på vad man säger och att man säger det rätt. Han misstolkar så mycket och då får han sina utbrott etc.. 

/S